Under förra året träffade jag en 23-årig häst tillsammans med sin ägare, som verkligen månar om honom på alla sätt.

Jag visste redan innan att han var noggrant genomgången och behandlad av en duktig hästveterinär efter ett trauma. Man hade kommit så långt det gick utifrån det perspektivet. Veterinären rekommenderade ändå att jag skulle titta på honom, eftersom han fortfarande inte var ”på banan”.

Det jag mötte berörde mig på djupet.

Det var en häst som kändes färdig med livet. Ni som har arbetat länge med djur vet den där känslan – när livsgnistan är svag och kroppen långsamt börjar stänga ner. Det gjorde ont att se honom röra sig.

Vid min genomgång fann jag två rejäla låsningar i länd och bäcken, och mjukdelar med mycket spänning. Jag behandlade honom metodiskt och varsamt. När han sedan släpptes in i boxen hände något som har stannat kvar hos mig.

Hästägaren utbrast förvånat:
”Oj, han har aldrig höjt ryggen eller kissat normalt under vår tid – inte hos förra ägaren heller.”

En vecka senare kom återkopplingen: en piggare, rörligare och mer levnadsglad häst. Han åt dessutom i normal hastighet igen i stället för att stå och tugga långsamt. Låsningarna hade hindrat honom från att sträcka sig ner och äta obehindrat. Och han kissade fortfarande bra.

Detta är en av solskenshistorierna. Jag är otroligt tacksam över att jag kunde bidra till bättre livskvalitet för denna fina häst.

Anpassning och kompensation sker ofta långsamt. Det onormala smyger sig in och kan tolkas som en naturlig del av åldrandet.

Därför blir jag ibland provocerad när jag är ute i fält och hör:

”Den är ju så gammal, det är ingen idé att behandla den.”
”Den har alltid gjort så.”

Av erfarenhet vet jag att vi inte vet det. Inte förrän vi har provat. Inte förrän vi har lyssnat på kroppen och gett den en ärlig chans.

Ålder är inte detsamma som uppgivenhet.

Gamla kroppar förtjänar att bli sedda, genomgångna och behandlade. Ibland handlar det inte om att ”fixa” – utan om att ge ökad komfort, värdighet och livskvalitet den tid som är kvar.

Så ta hand om era gamla hästar.
Och ta hand om er själva där ute.

Kanske finns det mer kvar än vi först tror.

Kram ❤️