Under förra året träffade jag en 23-årig häst tillsammans med sin ägare, som verkligen månar om honom på alla sätt. Jag visste redan innan att han var noggrant genomgången och behandlad av en duktig hästveterinär efter ett trauma. Man hade kommit så långt det gick utifrån det perspektivet. Veterinären rekommenderade ändå att jag skulle titta på honom, eftersom han fortfarande inte var ”på banan”. Det jag mötte berörde mig på djupet. Det var en häst som kändes färdig med livet. Ni som har arbetat länge med djur vet den där känslan – när livsgnistan är svag och kroppen långsamt börjar stänga ner. Det gjorde ont att se honom röra sig. Vid min genomgång fann jag två rejäla låsningar i länd och bäcken, och mjukdelar med mycket spänning. Jag behandlade honom metodiskt och varsamt. När han sedan släpptes in i boxen hände något som har stannat kvar hos mig. Hästägaren utbrast förvånat: ”Oj, han har aldrig höjt ryggen eller kissat normalt under vår tid – inte hos förra ägaren heller.” En vecka

Januari ligger bakom oss och sakta men säkert börjar ljuset åter ta plats – både ute i naturen och inom mig. Varje år känns den här perioden som en nystart. En möjlighet att reflektera och blicka framåt med ny energi, tacksamhet och förväntan. För snart 27 år sedan började min resa som diplomerad Equiterapeut. Sedan dess har jag haft förmånen att möta så många hästar – individer med sina egna berättelser, utmaningar och styrkor. Att få vara en del av deras “pussel”, att få deras och ägarnas förtroende, är inget jag någonsin tar för givet. Hästarna är fortfarande den största delen av mitt arbete och de fortsätter att lära mig något nytt varje dag. Närvaro. Tålamod. Lyhördhet. Respekt. Det är värden som genomsyrar allt jag gör. Equiterapeuten i Norr – tre delar, samma hjärta Mitt företag, Equiterapeuten i Norr, vilar idag på tre ben – alla med samma grund: helhetssyn, omtanke och hållbar hälsa. Hästarna – min grund och mitt hjärta Arbetet med hästarna är och förblir min bas. Att få bidra

I årets första blogginlägg vill jag dela några reflektioner och erfarenheter kring nervsystemets betydelse i läkning, rehabilitering och återhämtning. Framför allt handlar det om vikten av att låta processer få ta den tid som faktiskt behövs, och om att utveckla förmågan att lyssna in kroppens signaler. Detta gäller oavsett om det rör sig om vävnad som inte följer det som ofta betraktas som ”normalt” i en läknings- eller rehabiliteringsprocess, eller om ett nervsystem som av olika anledningar inte befinner sig i trygghet och tillit. Ett nervsystem kan under lång tid vara aktiverat i fight-, flight- eller freeze-respons, av orsaker som ofta är mer komplexa än vi först ser. Jag tänker tillbaka på en av mina egna erfarenheter. Min ena axel som, efter flera års smärta och anpassning, till slut inte längre orkade. Under den tiden gjorde jag mitt bästa. Till sist genomfördes en operation där man artroskopiskt kapade den långa bicepssenan, som var kraftigt fransig och på väg att brista. Samti