Under åren har jag hunnit träffa en del hästar. Många av dom kommer jag aldrig glömma. Nedan följer ett axplock av en del "fall", där hästägare själva berättar om sin häst.

 

Islandshästen ”Vidja” 12 år

Ingela Mattsson berättar: Vidja kom till Sverige år 1999 och jag köpte henne från en ridskola tre år senare. En mjuk och snäll häst som skulle passa mig perfekt.

Efter ett halvår märkte jag att något inte stämde. Vidja hade visserligen fått bättre hull och bildat mer muskler, men något var fel. Det kändes inte som något en veterinär kan lösa och då jag fick höra talas om Maria, bestämde jag mig för att prova henne. Jag tror dessutom på alternativ behandling eftersom jag själv utnyttjat det, men när jag anlitar en ny person måste hon bevisa att hon kan det hon säger sig kunna…

Tid blev bokad och Maria dök upp en väldigt kall dag. Till att börja med var jag avvaktande: Hur är denna Maria? Kan hon det här, eller... Jag fick dock snabbt förtroende för henne och förstod att hon vet vad hon pratar om. Vidja däremot litade inte på henne. Hon kröp ihop till en stel ”trähäst” och det såg ut som om hon stundvis slutade andas. Ibland hyperventilerade hon t.om. Maria försökte undersöka henne, men Vidjas starka reaktion på att Maria tog på henne gjorde Marias arbete svårt. Efter att Maria känt på henne i några minuter måste hon ge Vidja några minuters andningspaus.

Så gick hela undersökningen till och det kändes hemskt att se Vidjas rädsla. Det Maria lyckades hitta, var en öm höger framkota och att det var något på korsets vänstra sida. Hela hästen var dock så spänd att Maria i detta läge fick nöja sig med en nödbehandling för att i alla fall försöka bryta den onda cirkel Vidja hamnat i. I det mentala och fysiska tillstånd hon var i, var det omöjligt att ge henne den behandling hon egentligen skulle behöva.

En månad senare var det dags för återbesök. När Maria kom in i stallet och Vidja såg henne, drog hon en jättesuck ända från magen och slappnade av helt och hållet! Den här gången kunde därför Maria göra en mer genomgående undersökning och konstatera att det stora problemet var korsbensleden på vänster sida. Maria trodde att det varit så en längre tid, vilket skulle komma att kräva flera behandlingar innan det blev bra. I övrigt var Vidja väldigt spänd fram vid bogarna, nacken, käkarna och lite spänd över hela kroppen.

Under hela behandlingen var Vidja helt lugn och visade verkligen att hon tyckte om laserbehandlingarna. Det är svårt att beskriva hennes mimik när hon tycker om något, men det går inte att ta miste om hon tycker att något är skönt. När hon inte tycker om något går hon undan eller hugger i luften.

Jag fick rådet att stretcha munnen och ge stretchning/massage på resten av kroppen, med koncentration på korset. Jag skulle fortsätta med mycket arbete från marken.

Under kommande behandlingar utspelade sig samma scen: Varje gång Vidja såg Maria gäspade hon stort och var helt avslappnad under behandlingarna. Låsningen i korset släppte så småningom, men nya problem dök upp som egentligen hade med Vidjas positiva utveckling att göra. Allteftersom hon bildade muskler, förändrades också ryggen och problem med ömmande länder och kors, visade sig ha att göra med sadeln. Maria var den som insåg och gav råd. Fyra gånger har jag fått ändra sadeln sedan jag fick hem Vidja!

På gott och ont visar Vidja så fort hon känner smärta eller obehag. Så fort något inte är till belåtenhet visar hon det på en gång. Fördelen är att jag snabbt upptäcker om hon har ont någonstans och det hinner inte gå så lång tid innan hon blir behandlad, vilket leder till kortare rehabilitering. Mycket har hänt sedan Vidja kom in i mitt liv och visst har jag gjort misstag med henne, men hon har visat mig rätt väg igen. Jag har lärt mig att när Vidja visar missnöje är något fel. Ofta har jag inte kunnat läsa ut vad det är, men tack vare hjälp har vi alltid funnit den ”felande länken”.

Utan Marias kunnande, engagemang och stöd hade vi inte utvecklats så mycket som vi har. Jag säger vi eftersom jag inte kan hjälpa min häst om jag inte själv utvecklas och lär mig mer.
Genom Marias behandlingar och råd till hur jag ska behandla Vidja med massage och mjukgörande övningar har vi lyckats.
Det har blivit många timmars träning där jag står på marken. Vidja behöver träna mycket utan ryttare så hon kan hitta sin egen balans och bygga muskler så hon orkar med en ryttare.
Visst har vi fler muskler att utveckla och många timmar träning framför oss, men vi är på rätt väg.

Att ha egen häst är ett stort ansvar och ibland känns det som om jag kan för lite för att klara av det. Men sanningen är, att ingen kan veta allt, det gäller att våga fråga.
Inte skulle jag klara av att utveckla Vidja om jag inte hade flera hjälpare vid min sida. Utöver Maria behöver jag ha; en bra hovslagare som lyssnar och är kunnig, en bra tränare som är flexibel och läser av ekipagets behov, en sadelmakare, en veterinär jag har förtroende för, vänner som stöttar och ger råd. Jag har alla dessa personer som finns till hands när jag behöver dem, utan deras hjälp räcker jag inte till.


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Varmblodstravaren ”Tamara Ås" 7 år

Anders Granberg berättar: Jag köpte Tamara som tvååring och det dröjde inte länge förrän jag började få problem. Dels var hon sned i korset – höger sida var högre – och dels uppenbara problem i en kota fram. Veterinär behandlade kotan och inte förrän ultraljud användes, kunde det konstateras att Tamara helt enkelt har en deformerad SI-led. Korset kan alltså aldrig bli rakt och i balans, ens med kirurgi.

Jag ville trots allt försöka med Tamara. Hon är visserligen ett litet sto med en påtaglig defekt, men å andra sidan med otrolig charm och med ett bra löphuvud. Jag beslöt mig för att ge Tamara en chans och ringde Maria för att se om hon kunde hjälpa. Maria kunde konstatera snedheten i korset, men även de konsekvenser detta fick för mjukdelarna i övriga kroppen. Bogmuskeln på höger sida blev t.ex. väldigt spänd och märkbart förstorad då hon hade ont och Maria visade mig hur och var jag skulle massera för att hjälpa Tamara. Jag lärde mig att när bogmuskeln blev spänd, måste jag massera korset och Maria hade talat om för mig hur Tamara visade med sitt kroppsspråk var jag skulle lägga ner energin. Efter två år hade Tamara successivt blivit bättre och smärtan försvann från korset. Men ändå, ena dagen gick hon snabbjobb och fungerade perfekt och nästa vecka kunde hon stappla sig fram. Maria kom löpande och behandlade med inriktning mot korset och de mjukdelar som ständigt blev påverkade av Tamaras sneda kors.

Tamara gjorde sin första start som femåring och fick sporadisk behandling som både fem och sexåring. I dagsläget är Tamara så fräsch hon kan bli och smärtfri. Jag tror att Tamara tack var den behandling hon har fått, kunnat tillgodogöra sig träning och växt till sig - musklat sig - så att hon inte längre drabbas av den besvärliga stelhet hon kunde ha tidigare. Om Tamara inte fått hjälp av Maria hade hon aldrig kommit till start. Inte en chans! Då hade jag fortsatt träna som vanligt, vilket naturligtvis inneburit att Tamara skulle skyddat sin högra sida mer och mer, blivit allt snedare och till slut hade det förmodligen gått så långt att ingen behandling skulle kunna hjälpa hästen. Det är jag övertygad om.

Tamara har sin snedhet till trots, vunnit lopp och sprungit in 52 000 på drygt 20 starter.

Då jag köper nya hästar, ringer jag genast Maria för en koll. Jag brukar roa mig med att inte säga något om en eventuell skada jag vet att hästen har och Maria har hittills alltid haft rätt. Marias analys av t.ex. Queen Dust som kom i min ägo 2005, var helt identisk med två av varandra oberoende veterinärer. Det vittnar om att Maria är mycket duktig på att analysera en häst och jag har fullt förtroende för henne. Vi kommunicerar löpande och kommer överens om hur träningen skall läggas upp allteftersom. Maria kommer alltid finnas med som min rådgivare så fort det dyker upp problem med någon av mina hästar!